Jag, Lars Lindqvist har ett Mc intresse som sträcker sig tillbaka till mitten av 1960-talet, då jag förutom en Silverpil, också hade en Honda C110 sport, den lilla 50 ccm lättviktshojen. På bilden till höger (från 1967) står jag (ynglingen med ljusröd tröja) stolt vid min Triumph T120 Bonneville 1966:a. Sedan följde i rask takt, Bonneville modell 67, 68 och 69. Bilden nedan till vänster, visar den T120 69:a som jag åkte lite debutantrace med. Jag körde också några race med en Suzuki T500 (samma klass). När fotot nedan till höger togs, hade det blivit 70-tal och mitt CB750 bygge, tycker jag fortfarande var snyggt. Under 80-talet var det italienska hojar som gällde, Laverda, Moto-Guzzi och encylindriga Ducati. Ytterligare några CB750 SOHC har det blivit, samt 305 CB77:or. Men nu har det, trots alla profetior om världens undergång vid milleniumskiftet, blivit 2008. Det lilla hår som finns kvar, har grånat betydligt, men dock, en ny racingkarriär planeras! Nåja, inte så allvarligt kanske, men lite Classic racing (läs) banträning och paradkörning med en Ossa 250 och en Bultaco Metralla MK2 "Kit America", när den blir färdig. 

Nå, förutom ett allmänt Mc intresse, klappar mitt hjärta lite extra för spanska och italienska klassiker. Kan det vara solen, maten och vinet? Den italienska Mc-industrin är bekant för de flesta, information och historik är riklig och lättfunnen.  Svårare är det med information om den spanska industrin, som också har stolta Mc traditioner och spanska maskiner har varit framgångsrika i de flesta tävlingsdiscipliner. Förutom de nämnda märkena, har ytterligare ett 40 tal funnits. Bl.a. tillverkades många italienska Mc på licens, t.ex. Ducati, Moto-Guzzi, Gilera, MV, Vespa och Lambretta. Anledningen till detta, var den protektionistiska politik som bedrevs av Spaniens diktator Franco. Import tilläts inte. Franco dog 1975 och Spanien blev efter lite prövningar, ett modernt och demokratsikt land. Importvaror strömmade in, vilket innebar slutet för landets Mc industri och ca 1980 fanns i stort sett ingen inhemsk produktion kvar Vill du veta mer om den spanska Mc industrins uppgång och fall, så rekommenderas Mick Walkers bok: Spanish post-war road and racing motorcycles. Och hittar du den till ett bra pris, så köp den genast. Den är slutsåld sedan länge och betingar nu ganska höga priser på t.ex. Amazon's website. Marknaden för spanska mc är inte stor i Norden, men intresset är på uppgång på många håll i världen och det vore trevligt om min insats kan bidra något. Jag gör mig inga illusioner men om jag kan öka nyfikenheten för maskinerna från den Iberiska halvön, för några, är det gott nog.

Spanjorerna har ofta ett avslappnat och sympatiskt förhållande, både till livet och arbetet, vilket många kan vittna om. Det kan, och har varit frustrerande för många " effektiva tyska själar", men jag tycker, trots svårigheter att få fram grejor snabbt, att det är en livsbejakande och positiv hållning. Jag har en del gamla artiklar, från 60 och 70 talet, i vilka Mc-skribenter, vid tester av nya Bultacomodeller, också berättar om sina möten med señor Bulto. De rekommenderades då att välja små krokiga vägar, "gasa och ha skoj", men inte glömma det vackra landskapet, stanna i skymningen och titta på solnedgången, slappna av och njuta av den goda maten. Om någon är intresserad av dessa artiklar, så hör av er. Jag kopierar dem gärna. I detta sammanhang vill jag också nämna två filosofiska böcker med anknytning till tvåhjulingar, vilka bör passa den "betraktande" Mc-entusiasten. Robert M Pirsigs ZEN och konsten att sköta en motorcykel från 1974 är en kultklassiker idag. I boken beskrivs en resa över den amerikanska kontinenten med en Honda CB77. Den utspelar sig både på ett yttre och inre plan, kryddad med filosofiska tankar om livet och MC-konstruktioner. Boken har tryckts om flera gånger och finns fortfarande att köpa. Den senaste jag köpt, är utgiven av Bonniers 2002 och har felaktigt en bild föreställande en Harley på omslaget. "Designern" till omslaget har förmodligen inte läst boken, men men. Den andra boken: Långsamhetens lov eller vådan av att åka moped genom Louvren, är senare och kom ut 2001. Boken proklamerar motstånd mot jäktet, till gagn för livsnjutning, lättja och allvar. Båda rekommenderas varmt. News! Till dig som läst "Zen och konsten....", eller har ett allmänt intresse för litterära höjdpunkter, rekommenderar jag Sven Lindqvists essäsamling: Fadern, sonen och den heliga motorcykeln. Titeln är hämtad från essäen som beskriver resan författaren gjorde i Pirsigs fotspår.  

Mina motorcyklar: Moto Guzzi 850T, Suzuki T500, Montesa 250 Impala Sport, Montesa Cota 348, Montesa 250 Cappra GP, Ossa 250 classic racer, Ossa 250 Phantom, Bultaco Metralla MK2, Bultaco Metralla GTS, Bultaco 350 Pursang MK6. En del kompletta och fungerande och andra renoveringsobjekt.